”Pyramiden blev ett torn”

Bilden: Ina Scot med föl Foto: Madeleine Strand/P&R-ANDERSSON PRESSBILD

När travsporten växte sig som starkast på 70- och 80-talet växte det också fram en bild i form av en pyramid av oss som deltog. Ju bredare bas, desto högre topp. Och det bästa av allt: vi hade för det mesta känslan av att vi var delaktiga i att det blev en topp – oavsett var i pyramiden vi befann oss.

Travsporten har aldrig haft en bredare förankring än då, Avelsföreningen hade runt 4 300 aktiva medlemmar, B-tränarna ungefär 5 000. 1990 betäcktes 8 767 ston, vilket gav 6 192 levande varmblodsföl 1991. Alla de siffrorna är mer än halverade idag.

Formen av en pyramid stämde speciellt väl på tävlingshästarna. Ur den stora massan i pyramiden klev det alltid fram någon enstaka häst av världsklass; en Ego Boy, en Legolas, en Callit eller en Ina Scot. Uppfödda av en maskinentreprenör från Rättvik, en ”gröna-vågen-familj” från Slättåkra, en lärare från Töcksfors eller en affärsman från Tranås. Kort sagt, det kunde vara nästan vem som helst av oss i den där pyramiden. Och bland oss andra växte en stark känsla fram: det kunde varit jag. Det fick oss att fortsätta att satsa och hoppas på det egna, en vacker dag kunde det vara min tur!

Med tiden har pyramiden ändrat form. Idag liknar bygget ett torn med mindre bas, framförallt på grund av minskningen av antalet uppfödare och B-tränare. Den nya formen av torn passar särskilt väl som beskrivning av travhästpopulationen, vare sig vi betraktar aveln eller tävlingarna. Vi har sett en fantastisk kvalitetsförbättring av aveln och det märks verkligen på tävlingspopulationen. Numera föds betydligt färre ”måttligt begåvade” travare och kvalitetsförskjutningen uppåt i tornet är påtaglig. Förr fanns som regel bara några få dominanter i en årgång – nu kivas många om att bli kullens kung eller drottning. Och ibland känns det som att vi skulle kunna köra ett riktigt högklassigt Elitlopp med bara svenska hästar…

Framstegstakten i aveln går att mäta på olika sätt. De senaste 30 åren har medelhästen i Sverige blivit en hästlängd snabbare/år (3 – 5-åriga varmblod), eller cirka 100 meter bättre räknat över medeldistans! Förbättringen sker med nästan exakt precision år för år, och visar inga tendenser till inbromsning. Avelsforskningen förutspår att förbättringstakten kan fortsätta i minst en mansålder till, förutsatt att de sportsliga och ekonomiska villkoren fortfarande är gynnsamma. I det perspektivet kan man reflektera över hur fundamenten/förutsättningarna i de två byggnationerna ser/sett ut.

Pyramiden med sin breda bas låg ju stadigt på det underlag vi då hade – fast det med dagens mått var ganska primitivt. Vad krävs idag av fundamentet under tornet med sin smalare bas, större tyngd på underlaget och med en högre, kanske instabilare tyngdpunkt? Några delar i grunden är säkert lika starka nu som då: fascinationen över hästen som djur och travet som sport, med kampen nos mot nos och kittlingen av att kunna vinna en slant på sina favoriter. Nu som då har vi utmärkta möjligheter att föda upp och träna hästar i hela landet, banornas geografiska spridning har hela tiden spelat en stor roll för ett brett förankrat intresse. Lyckosamma spelformer och spelsäkerhet, djurvälfärd i världsklass, tydlig dopingpolicy och duktiga aktiva är andra gedigna stenar i grunden.

Vår tid präglas av ett fundamentalt(!) ord: föränderlighet. Den sker kontinuerligt i hästarnas arvsanlag, och den påverkar ständigt allas våra levnadsförhållanden. Vi har bland annat upplevt en teknikboom utan motstycke i historien. Vi har det relativt gott ekonomiskt, men ont om tid, vi tvingas ständigt till val och prioriteringar och nya kravbilder pressar oss – ordet livspussel var väl inte uppfunnet för 30 år sedan? Att fundamentet under dagens bygge både består av stabila grundstenar och andra som måste bytas eller stärkas är självklart, och det är ett arbete som sker just nu, som jag ser det. Den kanske viktigaste grundstenen för framtiden måste vara en förändrad och rättvis spelmarknad, med möjligheter till en radikalt förbättrad ekonomi i sporten. Uppfödarna och hästägarna väntar med spänning på att den stenen ska fogas in och avlasta en tyngd som är riktigt jobbig för många.

– Staffan Philipsson