Alf har något viktigt att berätta

”Uppstår det fortfarande nya Golden Cross, eller är den tiden förbi i travaveln? Kan vi kalla korsningar franskt-amerikanskt för ’Golden Cross’? Varför pratar uppfödarna så sällan om gyllene korsningar numera?”.
Publicerades tisdag 26 juni 2018

Den positiva inavelsprodukten Alf Palema lyckades i särklass bäst när han korsades med obesläktat blod - och klart sämre vid ytterligare släktskapsavel.

Flera frågor och kommentarer av den typen kom som efterdyningar till avelskrönikan om Golden Cross – ringar på vattnet som alltid är viktiga för en levande avelsdiskussion! Jag är inte säker på om det finns en etablerad definition av vad som menas med Golden Cross. Men jag är ganska säker på att beteckningen började användas tidigt i den amerikanska aveln, när man upptäckte att en viss hingst passade särskilt bra till en annan hingsts döttrar, förutsatt att antalet avkommor i en sådan kombination blev ganska stort. Oftast uppstod sådana korsningseffekter på större stuterier eller i stater där en dominant avelshingst avlöstes av en ny, framgångsrik förärvare.

Troligen uppstod inte sådana effekter av sig själva, utan mer tack vare mycket erfarna managers på stora stuterier, med en klar vision om vad som krävdes av en nyinsatt hingst för att komplettera egenskaperna hos företrädaren. Jag tror att den sortens kompletteringar var ganska givna förr, när aveln och rasens utveckling i dagens perspektiv bara kommit en bit på vägen. Då kunde man skaffa sig ganska tydliga fördelar genom gyllene korsningar just för att aveln var ung, egenskaperna spretade och arvbarheterna var låga, kanske bara hälften av dagens.

Om nu begreppet Golden Cross tappat i slagkraft, har det säkert sin orsak i att aveln numera har andra och mycket skarpare verktyg. Arvets betydelse har ökat markant (en 40-procentig ökning av arvbarheterna senaste 25 åren), grogrunden för avel och uppfödning har varit lyckosam och avelsframsteget i den svenska populationen är det högsta som avelsforskningen kunnat uppmäta i hästvärlden. Aveln har dessutom gynnats av nya tekniska lösningar och logistik samt regelverk – frystekniken och transporterad färsksperma gör att uppfödarna kan välja hingstar på ett helt annat sätt än tidigare, kartlagda och presenterade på ett tydligt och informativt vis. En naturlig fråga blir då: Har andra etablerade mönster i aveln därmed också förändrats? 

Världsstjärnan Readly Express har korsningen Ready Cash – Viking Kronos-sto, och samma komb har ytterligare fyra av Ready Cashs 17 svenska dubbelmiljonärer, bland dem Readlys helsyster Caddie Lisieux *1.10,6a/3,7 miljoner kronor.  Det är en mycket hög andel – men skall vi kalla det en Golden Cross? Eller är det ett väntat och naturligt resultat från kombinationen av två av de bästa avelshingstarna som verkat i landet? Eller skall vi kalla det ”bästa-bästa-korsningar” eftersom tre av de fyra mödrarna (en är ostartad, men med toppmöderne) visat toppresultat på banan? Eller är det en effekt av välkända plusvärden från blandningen av franskt och amerikanskt blod? Exemplet visar, tycker jag, att gränserna mellan äldre, etablerade begrepp i aveln är på väg att lösas upp. Och att många lyckosamma fall kan förklaras av flera olika framgångsfaktorer.  Men hur ska vi se på släktskapsavel kontra outcross?

Elithingsten Alf Palema kan ge oss en del viktiga svar. Han är ju dubbelt inavlad (3+3) på både Star’s Pride och Speedy Scot (inavelskoefficient 14.20). Det är väl känt att Alf Palema lyckades extremt bra med Tibur-döttrar. Den komben gav 15 miljonärer, och vi kallade det en Golden Cross. Men Alf lämnade ungefär samma andel miljonärer med ”helfranske” Idéal du Gazeau, bland dem den bäste i hela hans produktion, Gidde Palema. Det blev uppenbart att inavelsprodukten Alf Palema lyckades klart bäst när hans blod korsades med obesläktat. Hans 25 vinstrikaste avkommor har en genomsnittlig inavelskoefficient på 7.60, vilket talar ett tydligt språk. Men hur fungerade fortsatt släktskapsavel i hans fall?

Tre av de bästa Star’s Pride-sönerna  – Super Bowl (morfar till Alf), Nevele Pride och Quick Pay – har döttrar som sammanlagt lämnat 170 Alf Palema-föl. Quick Pays döttrar står för merparten (125 föl), och klarar sig godkänt (fem miljonvinnare), men då måste man ta med i beräkningen att den absoluta gräddan av Quick Pays döttrar fanns på språngrullan, och att nästan alla i den gruppen lämnat sina bästa avkommor med andra hingstar. Nevele Pride-döttrarna fick 29 Alf-föl, 16 hamnade under 45 000:- intjänat, varav tio är ostartade. Super Bowl-stona fick 16 Alf-föl, tio nådde aldrig upp till 40 000 kronor i startprissumma.

Speedy Crown (farfar till Alf och mycket högt ansedd i morfarsrollen) och Speedy Spin är de Speedy Scot-söner, vars döttrar lämnat flest Alf Palema-föl. Av Speedy Crown-döttrarnas 16 föl har hälften inte tjänat över 15 000 kronor och av Speedy Spin-döttrarnas 30 föl har inte hälften kommit över 30 000 i prissumma. Nedslående resultat för ytterligare inavel i exemplet Alf Palema, alltså.

Visst är det både intressant och inspirerande att söka framgångsmodeller i aveln, men ibland kunde det kanske vara bra att också ta reda på vad som inte fungerat? Men det ligger kanske inte i vår optimistiska natur som uppfödare att prata om motsatsen till gyllene korsningar?

staffan.philipsson@telia.com

Fler artiklar
Staffan Philipsson

Vårt behov av enkla lösningar

Redan före skolåldern fick jag hänga med pappa till alla hästpremieringar i länet, där han var …

Staffan Philipsson

När bitarna faller på plats

”Det här med avel blir man aldrig riktigt klok på”!​ ​Jag vet inte hur många gånger jag hört …

Staffan Philipsson

"Allt ligger i betraktarens öga"

I kontakter med olika tränare och hästägare har jag ofta mött inställningen att man gärna …

Staffan Philipsson

"Ofta tittar jag på Polly"

Kommer du ihåg hur det började – hur du fastnade för hästar som ett dominerande intresse eller …