I systemets bedömningar och värderingar vägdes alla tillgängliga forskningsresultat in från genetik- och veterinärsidan. Urvalsmodellen fungerade i princip intakt under 25 år. Arvbarhetsundersökningarna för olika prestationsegenskaper var den absolut viktigaste pusselbiten i systemet.
Under denna period – som på era sätt blev den mest expansiva i travsportens historia – nådde landets avel det högsta avelsframsteg som uppmätts i någon ras. Utvärderingarna av avelsvärderingssystemet visade entydigt på mycket starka samband mellan den unga hingstens värdering och hans senare avelsresultat. Framgångarna med systemet fick till följd att andra travländer kopierade den svenska modellen.
Den ”nya avelsvärderingen” tog sin början 2010 och är i stort sett en utvecklad och mer informativ version av den första. EU-direktiv och svenska restriktioner lade de yttre ramarna, vilka bland annat innebär att ingen visad hingst kan kasseras, varken vid första värderingen eller efter avkommebedömningen, såvida hingsten inte har eller nedärver defekter som strider mot djurskyddslagen. På alla punkter är hingstarna tydligt beskrivna, poängen redovisas och alla kategoriseras efter sitt förmodade eller bevisade avelsvärde. Du kan läsa mer om allt detta i broschyren ”Avelsvärdering av travhingstar”.