Inavel och släktskap

På individnivå ökar inavel risken för förekomst av genetiska defekter. Alla individer bär genetiska defekter (genvarianter), men de är oftast väldigt sällsynta. När föräldrarna är obesläktade kommer fölet att får högst en kopia av den skadliga genvarianten. Om föräldrarna är besläktade ökar risken för att fölet får två kopior av samma genvariant och att den genetiska defekten kommer till uttryck.

På populationsnivå kommer inaveln att ha en annan effekt i en sluten population. Ökad inavel på populationsnivå ger en liten effektiv populationsstorlek, det vill säga att det effektivt sett är få föräldrar som bidrar till populationen. Få föräldrar kommer också att medföra så kallad genetisk drift. Genetisk drift är tillfälliga ändringar i frekvensen av genvarianter. Drift kommer att resultera i förlust av genetisk variation och tillfälliga ändringar i frekvensen av skadliga genvarianter. Frekvensen av skadliga genvarianter kommer att öka. Detta medför ökad sannolikhet för att genetiska defekter kommer till uttryck.

När inavel ska kontrolleras bör man skilja mellan kontroll på individ- och populationsnivå. Inavelsgrad för det planerade fölet är ett mått på risken för genetiska defekter för det specifika fölet. Vid låg inavelsgrad minimeras inaveln i nästa generation, men det garanterar inte kontroll av inaveln på lång sikt eftersom det inte begränsar bruket av avelsdjur. En hingst med lågt släktskap med stopopulationen kan producera många föl med låg inavelsgrad. På längre sikt kan det dock resultera i inavel om hingsten används mycket i populationen.

Släktskap i en population är ett mått på förväntad inavel i framtiden. En viss hingsts släktskap med resten av populationen beskriver hur mycket den hingsten, om den brukas i aveln, bidrar till framtida inavel. Om vi brukar hästar med lågt släktskap i aveln kommer vi att begränsa det ökade släktskapet i populationen. Samtidigt reduceras ökningen i framtida inavel. Det finns emellertid skäl att begränsa bruket av enskilda hingstar, oavsett deras släktskap med populationen. Genomsnittligt släktskap med populationen kommer att ändras till följd av vilka hästar som brukas i aveln. Därför är det viktigt att använda uppdaterade tal för släktskap när man beslutar vilka hingstar och ston som ska brukas i aveln och hur mycket de ska användas. Hingstar kan ge stora bidrag till aveln och deras släktskap med populationen ändras på mycket kort tid. Man bör inte använda en och samma hingst för mycket under ett år när man vill begränsa inavelsökningen i populationen.

Norwegian University of Sciences, NMBU

Peer Berg

(Översättning: Helena Sundström Storck)