”Två ben att stå på”
Foto: Anna Gerdmarker/TR Media
Om vi accepterar det faktum att BLUP-index säger något viktigt som vi själva inte kan ha full koll på – och att allt vi lärt oss om olika hästars egenskaper, egenheter och bakgrund är något som BLUP-index inte kan förmedla – så inser man, tycker jag, att kombinationen måste vara en vettig väg att gå. Hur fantastisk den mänskliga hjärnan än är, har vi inga möjligheter alls att göra alla de miljarder jämförelser och beräkningar som en databaserad, vetenskaplig metod kan göra. En metod som alltid förhåller sig objektiv och aldrig pratar i egen sak. Som är grundad på starka, vetenskapligt kontrollerade analyser och i alla lägen tar hänsyn till varje individs – bra som dåliga(!) – strikt genetiska betydelse i en stamtavla. Dessutom anger metoden alltid felmarginalen för de värden som presenteras – vilka andra mått i avelssammanhang gör det?
En reflektion: Hur stor är felmarginalen på alla idéer och allt tyckande som cirkulerar i vår bransch..? Å andra sidan kan inget vetenskapligt index, hur förträffligt det än är konstruerat, ersätta den kunskap och erfarenhet, de minnesbilder och den ”feeling” som vårt intresse för och nära förhållande till hästarna ger. Alla dessa individer med mycket speciella, ibland unika egenskaper! Därför tycker jag att det för balansens skull känns bra med två ben att stå på, och att det definitivt känns som en fördel när man vill gå framåt… Som tidigare sagts fungerar index som ett mycket vasst avelsverktyg i några viktiga situationer: Avkommebedömning av hingstar med tillräckligt många bedömningsbara avkommor och som värdemätare på hur landets avel utvecklas. I de fallen är det mer relevant att betrakta index som ”A First Opinion”. Men det finns flera situationer där jag tycker att BLUP-index fungerar utmärkt som rådgivare/bollplank eller alternativ tolkning. Vid rekrytering av unga ston till avel anser jag det kan vara klokt att stämma av den egna uppfattningen mot index. Det är lätt gjort att lockas av en förmånlig bytesaffär eller att bli (över)förtjust i ett sto (jag vet, av egen erfarenhet…) och glömma var på avelsskalan hon befinner sig. Speciellt för nybörjare utan egen erfarenhet av avel och uppfödning tycker jag att index ger den bästa sammanfattande bilden av ett sto och hennes bedömningsbara utsikter i avelsboxen.
Eftersom avelsframsteget i Sverige är starkt, är det alltid en faktor vi måste ha med i beräkningen. Varje individ – hingstar som ston – förlorar i genomsnitt en indexenhet varje år, just för att konkurrensen i populationen skärps i motsvarande grad. Därför bör det unga stoet ligga på en relativt hög indexnivå redan från början, gärna 115–120, för att under sin tid som aktivt fölsto kunna ligga kvar på plus-sidan.
Stoet som börjar på 105 hamnar som regel ganska snart på ett värde under medelvärdet 100, och från den nivån brukar det vara svårt att hävda sig i större sammanhang.
Vid höstens avelsseminarium ”How to breed a Champion” träffade jag en mycket intresserad uppfödare, John Backlund från Vikarbyn. Han hade roat sig med att undersöka hur hästarna som sålts på Elit- och Kriterieauktionerna 2004–2011 hade tävlat, och sökte samband mellan några olika parametrar och hästarnas tävlingsresultat.
Hans undersökning visade tydligt att det inte var inköpspriset som visade starkast samband med goda prestationer – det gjorde moderns BLUP-index!
Kanske är det dags att ”följa John”…? Kanske är det bättre att lägga större vikt vid moderns index än vid en absolut felfri benställning eller att mormors mor en gång i tiden var svensk rekordhållarinna?
– Staffan Philipsson
